Aktivitetsrapport 102 oktober II från Marian

..colecting donation

Förberedelser: Jag hämtade donationer från de som ringde mig. Jag handlade in skolmaterial och lunchmat i form av två olika slags pizzor, korv, burgare, hamburgarsås, bröd och till mellanmål salami, ost, äpplen, donuts med sylt eller chocklad, servetter och desinfektionsmedel.

..arrived in Viperesti

Jag ankom säkert till Viperesti och tömde bilen för donationer och mat. Barnen kom, fick fika, lunch med dessert varje dag. Det sista gjorde dem väldigt glada.

Lärarna gav dem många läxor. På ett sätt är det glädjande men också svårt när fyra, fem eller flera barn vill ha hjälp med läxorna samtidigt.

Jag hade bett barnen som går till centret att säga till sina läare att vi har fler platser på centret, så denna veckan kom det åtta nya barn: Stefania, 8 år med sin syster Julia på 7 år, Stefania, 11 år och hennes bror Mario på 9, Elena, 11 år tillsammans med sin syster Alexia på 8 och Marina, 8 år gammal (det fattas kort på två av dem). Allihopa är från romska familjer i den fattigaste delen av Viperesti, men tyvärr finns det ingen av dem som kan skriva, läsa eller förstå i enlighet med sin ålder. Om de fortsätter att gå på centret (det blir i så fall en behaglig överraskning) kommer de att övervinna dessa svårigheter.

Klicka på bilderne

Vi ringde okcså till föräldrarna för att be dem skriva under på att de accepterar betingelserna för att gå på centret och för att visa dem vad deras barn får att äta varje dag och hur man uppbevarar maten. Några kom men inte alla.

För tillfället har vi udvidgat antalet barn för centret och förhoppningsvis får vi ingen böta för detta. Jag tänker på coronasituationen.

Vi firade Roberts födelsedag i dag. Han blev 9 år. Jag gav honom godis och vi sjöng för honom.

Donationerna till familjerna sorterades och fördelade så att de passade varje familj individuellt, och efter detta ringde vi till familjerna och gav dem hjälpen.

Det har varit en utmattande vecka. Det är inte som det var på semestern då jag gav dem uppgifter att lösa. Nu har de läxor som lärarna har givit dem och som de förväntar sig att barnen ska ha gjort och förstått. Det är svårt för mig att lyckas med det ensam, så just nu känner jag ett behov av volontärer – åtminstone tre. Låt oss se hur det går.

Som jag har nämnt många gånger tidigare, så har dessa barnen stora kunskapsluckor, inte enbart akademiska, men också på andra områden. De vet inte hur man uppför sig, de vet inte hur man ställer frågor, tackar, ber om förlåtelse när man har gjort något fel. De talar utan att ha fått en fråga, svarar på en fråga som en annan har fått, kommer utan att ha tvättat sig med stora, smutsiga naglar och okammad hår. Jag ser fram emot att få se hur de kommer att förändras med tiden. Jag skrev inte detta för att klaga, utan för att förklara hur mycket arbete ni och jag har att göra tillsammans.

Tack så mycket alla kära svenska vänner och Gud välsigna er för det stöd ni ger till barnen.

Se extra bilder nedan.