Aktivitetsrapport för vecka 10 (14-18 december 2015)

Jag hade så mycket humanitär hjälp med mig denna gången att jag fick ta bort backsätena i bilen för att få plats med allt. Jag lämnade Bukarest tidigt på morgonen och körde direkt till de romska familjerna där hjälpen togs emot på ett civiliserat sätt utan diskussion eller avundsjuka.

Jag gav en våningsäng till Cosmins (pojken med brännskadan) familj. Cosmins pappa och jag hjälptes åt med monteringen av sängen. Jag hade också golvbräder med mig (parkett) för att skydda barnen från vinterkylan. Jag delade ut blöjor till sex mödrar som har barn upp till ett och ett halvt år. Alla blev jätteglada för det de fick.

 

  • grejorna har kommit fram

  • Sängen sätts ihop

  • Sängen är klar till bruk

  • blöjor - en välkommen hjälp

  • Nu är mamma glad

  • Hurra för blöjorna

Efter det besökte jag dagcentret (FILMSNUT DAGCENTERdär jag talade med barnen och hjälpte dem med läxorna. Jag gav dem chocklad, kex, bullar, mössor och pennor.

Borgmästaren kom på besök i dagcentret medan jag var där. Jag presenterade projekten som vi talade om i Sverige och han blev väldigt intresserad och nöjd.

Då jag talade om drömmen om ett multifunktionscenter sade han att om vi vill så kan han erbjuda oss en byggnad som vi kan använda. (Vet ej om var den finns, om den är lämplig o.s.v., men det visar en positiv inställning till det vi gör).

 

  • dagcentret - en bra plats

  • godisutdelning

Söndriga skor

Jag besökte familjen med barnen som opererades för gomspalt. Barnen var hemma och inte i skolan som de borde vara. Deras pappa hörde då jag kom och sprang bort hemifrån för att slippa möta mig och stå till ansvar inför mig. Mamman berättade att de inte kunde gå i skolan för att de inte hade skor, och det var sant – deras skor var söndriga.

 

 

  • hjälp till föräldralösa

    Jag gick också hem till huset där de föräldralösa barnen bor. Myndigheterna ändrade beslutet om att ta bort dem från hemmet därför att barnen inte ville in på en institution.
    Problemet är att det nästan är omöjligt att bo i huset därför att det fattas så många saker såsom möbler, sängkläder och

  • madrasser

    sänglinned, tjocka kläder, filtar o.s.v. Jag gav dem kläder och madrasser men det var otillräckligt.
    Flickorna (de föräldralösa) var inte i skolan för att de hade löss och läkaren hade förbjudit dem att gå till skolan.

  • desinficering

    På grund av detta köpte jag lösschampoo och lösskammar i Buzau efter mitt besök och nästa dag hjälpte jag och deras farbror dem med att tvätta håret. Jag föreslog att de skulle klippa håret kortare och det gick de med på.

Då jag talade med en sköterska efteråt fann jag ut att lössepidemin är ute av kontroll eftersom så många barn är smittade och Hälsodepartementet i Buzau län (jag ringde en representant) har ingen lösning då de hjälpmedel som behövs inte längre produceras!!???

Jag besökte skolan om torsdagen för att mötas med den nyss utnämnda skolmediatorn. Denna personen är en länk mellan skolan och eleverna som har hand om orsaken till frånvaro och ger information till föräldrarna från lärarna.

Jag talade med familjerna om meningen med julen och vi läste tillsammans från bibeln.

 

 

Söndag 13 december talade jag i Filadelfia (min kyrka i Bukarest) om arbetet i Viperesti och många bröder och systrar kom till mig efteråt för att säga att de vill hjälpa till med kläder, skor och leksaker till romerna i Viperesti. Det kändes bra – vi får se!